Den ädla konsten att anta en icke-dömande attityd

Det är svårt att göra sig kvitt sitt ego och sina impulser eftersom det kräver ständig träning och ständig sinnesnärvaro. Det finns starka intressen både inom oss och i vår omgivning som motverkar denna medvetenhet. Fienden finns ibland oss i det avseendet och stavas girighet. Vi vill ha. Vad vi vill ha är förstås vitt skilda fenomen beroende på vem man betraktar. Vissa söker uppmärksamhet, bekräftelse och berömelse andra söker pengar och prylar. Men gemensamt för habegäret oavsett form är att vi aldrig får nog. Vi måste jaga och jaga tills vi stupar eller inser att vi aldrig kommer bli nöjda.

Så vad är faran med vårt ständiga mycket vill ha mer? Har inte våra ansträngningar resulterat i många bra saker? Människans fantastiska utveckling? Antagligen. Fast det ser ut som att vi är på väg att nå en kulmen av det goda och det finns förmodligen en risk att utvecklingen utifrån de värden vi idag lovprisar kommer att gå brant utför. En risk att vi i jakten på det goda livet tömmer ut förutsättningarna för detsamma.

Antingen tror man att det här är ett problem och försöker göra något åt det eller så struntar man i det. Jag tror att det finns ett problem med vår girighet och jag tror att det finns sätt att komma ur det. Det viktigaste första steget för att bli kvitt sina impulser och önskningar om ditt och datt som kanske i långa loppet egentligen inte gynnar en hållbar utveckling är att försöka bli medveten om sina mönster. När man är det kan man också se hur man ständigt kategoriserar allt som bra, dåligt, vi, dom, tro, vetande, svart och vitt. Men livet är nyanser och balansen kräver båda sidor. Liv kräver död. Så vad syftar alla dessa värderingar och strävanden efter enbart den ena sidan till?

Visst vill vi alla ha ett liv fritt från smärta och rädsla, men vi kanske kan välja hur vi bemöter smärtan när den väl infinner sig i vårt liv. Att våga möta rädslan och smärtan istället för att springa ifrån den. Det är här girigheten gör sitt intrång i vårt inre. Många föder sig nämligen på din rädsla. Kvällspressen är ett praktexempel. Ju mer skrämmande löpsedeln är desto fler lösnummer säljs. Sverige är ett extremt trygghetsknarkande land och vi lägger en stor andel av vår vakna tid åt försiktighetsåtgärder.

Jag säger inte att man ska sluta ha på sig bilbältet eller att strunta i att ta sin medicin. Självklart ska vi ta vara på våra liv och ta hand om oss själva. Men det kan vi göra fria från rädsla och utan att ständigt fördöma, bedöma och döma det som möter oss. Så våga bli en iaktagare och lev i nuet för ett mer fullgott liv så ska du se att dina impulser och habegär kommer att ebba ut.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vi har anledning att omvärdera våra energikällor

Redan för 25 år sedan var konsensus i Sverige att kärnkraft inte är en långsiktig lösning. Man införde en lag om att svenska kärnkraftsverk skulle avvecklas och att inga nya fick byggas. Av någon anledning beslutade våra makthavare förra året att kärnkraft tydligen är ett bra alternativ igen. Man ansåg att den behövs för att få snurr på tillväxten. Lagen revs alltså upp. Något som inte riktigt kom med i bilden under valet 2010.

Alla som är tveksamma och kanske inte riktigt minns Tjernobyl hade inte mandat att på allvar motsätta sig detta. Nu kan inte motståndet viftas bort lika lättvindigt längre. Och det handlar inte om att man är rädd för att tsunamis och  jordbävningar ska kunna inträffa här i Sverige inom överskådlig framtid. Men vi blir påminda om att frågan om slutförvaringen av kärnbränsleavfall är en olöst fråga. Vi har inte tillräcklig kunskap eller teknik för att kunna förutse händelser 100 000 år framåt i tiden – hur ska vi kunna ha det när vi inte ens kan förutse jordbävningar i vår egen tid? Alltså kan vi inte garantera att kommande generationer inte kan komma till skada.

Se Maria Wetterstrands brandtal, som tyvärr inte räckte för att övertyga hela riksdagen förra året. 174 röstade för och 170 röstade emot förslaget om att tillåta 10 nya reaktorer. 

I DN kunde man läsa om detta i artikeln Riksdagen röstade ja till ny kärnkraft den 18/6 2010. Jag noterar att ingen i skrivandets stund har kommenterat eller bloggat om artikeln. Ganska smart av regeringen att lägga fram ett sådant förslag veckan före midsommar, det var nog inte så många som kände till det här förslaget under förra året. Men många vaknar nu upp och inser att det där förslaget som gick igenom förra året kanske inte är så himla lyckat i långa loppet. I dagens DN noterar man detta. Det är förstås synd att det krävs en katastrof för att vi ska inse att våra samhällsstrukturer inte är långsiktigt hållbara, men förhoppningsvis räcker det för att opinionen ska väga över så att vi kan vända om och välja bättre alternativ i framtiden.

Eller är vi verkligen beredda att ta dessa risker för tillväxten? Finns det någon rimlighet i beslut av den här typen? Kan vi förändra hur vi lever våra liv så att vi får ett mer hållbart samhälle och ändå vara lyckliga? Jag har redan varit inne på det här med evig tillväxt i en ändlig värld och jag rekommenderar er att läsa vidare i Tim Jacksons bok och på bloggen Cornucopia.

Nu på lördag kommer en manifestation att hållas med anledning av detta. Gå in på Facebook för mer information.

Publicerat i Hållbar samhällsutveckling, Miljö | Märkt , | 2 kommentarer

Ska verkligen giriga väskmakare få sätta ribban?

I gårdagens DN rapporterade man om fallet med den danska konststudenten Nadia Plesner och hennes kamp mot modejätten Louis Vuitton. Nadia Plesner fick 2007 idén att använda samma statussymboler som kändisar för att dra uppmärksamhet till fattiga och svältande barn i Darfur. Hon designade därför en T-shirt där trycket föreställer ett undernärt barn som bär på en designerväska och en chihuahua. Denna såldes sedan och för vinsten kunde Nadia köpa medicinsk utrustning till barnen i Darfur. Detta retade folket på Louis Vuitton som stämde henne och fick otroligt nog rätt med hänvisning till upphovsrätten. T-shirten ansågs kommersiell.

Om hon istället målat en tavla hade man inte kunnat stämma henne förklarade en jurist. Så Nadia gjorde just detta. Målade en tavla och ställde ut den till förmån för samma syfte som tidigare. Louis Vuitton stämde henne. Igen. Och fick rätt. Igen. Utan att Nadia ens har hörts. För tillfället är hon skyldig den stackars modejätten 1,8 miljoner SEK, en summa som stadigt växer. Rättvist?

Man frågar sig några saker. Hur står det till med yttrandefriheten egentligen? Och vad är det för värden vi tillåter härska och styra oss? Vad är egentligen viktigt att media rapporterar om? Mode, Paris Hilton, sport och kungafamiljen? Eller borde vi kanske ägna vår energi åt annat?

Att folk frivilligt betalar fantasisummor för dessa fula väskor var för övrigt en gåta även innan den här högst osympatiska manifestationen. Att någon skulle vilja göra det efter att ha hört talas om detta har jag svårt att tro…

Läs mer om verket Darfurnica på Nadia Plesners hemsida.

Publicerat i Hållbar samhällsutveckling | Märkt , , | Lämna en kommentar

Ta ansvar för din frihet kvinna!

DNs ledarsida kan man idag läsa ett par kloka rader om kvinnors rätt till och ansvar för sin frihet. SvD Brännpunkt är som vanligt också läsvärd! Enligt statistik arbetar kvinnor fortfarande betydligt mer i hemmen än vad männen gör. Det är inte så förvånande. Fortfarande är förväntningarna på vad en kvinna, mor eller dotter med avseende på dessa epitet ska prestera än dito för den genomsnittlige mannen.

Hur kommer vi ifrån förväntningar? Enkelt! Vi ställer inte upp. Kvinnor håller i allmänhet sin omgivning under armarna och ser till att allt funkar. Gör jobbet som ingen ser och tackar för. Gör jobbet som saknar pensionsgrund. Gör detaljerna som får helheten att stämma.

Kanske är det ett kvinnligt biologiskt betingat drag att underkasta sig och intuitivt förstå vad som krävs utöver det självklara. Men i ett socialt system där männen har satt spelreglerna måste vi antingen spela på samma villkor eller skaffa oss mandat för en ändring av reglerna. Och det gör vi som sagt genom att titta på oss själva, männen i våra liv och våra beteenden. Tar du ansvar för din frihet?

Publicerat i Hållbar samhällsutveckling | Märkt | Lämna en kommentar

The world makes money go around…

…and what goes around comes around. Så hur vi skapar våra pengar kanske inte i slutändan får så väldigt trevliga konsekvenser. Det är hög tid (förhoppningsvis inte för sent) att vi tar vårt ansvar och inser att pengar inte får jorden att snurra utan att jorden får pengar att snurra. Tim Jackson säger i sitt föredrag på TED (fritt översatt)

Vi spenderar pengar vi inte har på saker vi inte behöver för att göra intryck som inte varar på människor vi inte bryr oss om

Det är egentligen otroligt konstigt att världen är uppbyggd som den är. När fick vi människor den befängda idén att vi kan sätta oss över Moder Jord? Evolution är en sak och vi har kommit långt i det avseendet. Men att tro att förbättringsarbete, lycka och välfärd endast finns att finna i det materiella? Befängt som sagt. I vår del av världen har vi skjutit över målet för länge sedan. Vi har mer än väl allt vi behöver för vår fysiska existens. Faktum är att vi har för mycket. Vi har så mycket att vi blir sjuka av det. Vi blir sjuka. Av vårt överflöd. På bekostnad av att den större andelen av världens levande varelser går under. Och snart kanske också vår planet.

Domedagsprofetior har vi hört i alla tider. Världens undergång har alltid varit nära. Och döden är ju faktiskt alltid närvarande. Det ingår i att leva. Precis på samma sätt som varje liten, gudomlig, levande varelse är skör så är ekosystemet som helhet skört. Det har vi väl egentligen alltid vetat eller åtminstone haft på känn? På samma sätt som vi vet att vi borde röra på oss, tänka på vad vi stoppar i oss och sova ordentligt för att må bra så vet vi att mycket av det vi gör i stort inte är bra. Det är olika när man får nog. Hur många extra kilon, övertidstimmar eller hur mycket inredningshets man accepterar i sitt liv är individuellt. Summan av vår acceptansnivå för hur långt in i ohälsa och obalans vi är villiga att gå innan vi ändrar oss är det som kommer avgöra vårt kollektiva öde. Jag hoppas av hela mitt hjärta att många, många fler än jag har fått nog.

Jag hoppas att så många som det bara är möjligt läser Tim Jacksons bok ”Välfärd utan tillväxt” (eller åtminstone tittar på hans föredrag på TED). Han lyckas på ett mycket kärleksfullt, intelligent och humoristiskt sätt sammanfatta vår tids viktigaste idéer för hur vi tillsammans kan skapa en bättre värld. Och det är väl ändå det som är meningen med livet? Att alltid sträva mot en ljusare framtid?

Läs också SvD Brännpunkt av Staffan Laestadius som handlar om just tillväxtens koppling till klimathotet.

Publicerat i Hållbar samhällsutveckling, Miljö | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ge mig ett enda vettigt argument till varför vi ska skjuta lodjur?

Jag kan faktiskt till viss del förstå människor som är rädda för alltför utbredda vargstammar. Även om jag tror att vargjakten är förkastlig så kan jag förstå folks rädsla och vad som har drivit makthavare i Sverige till det absurda beslutet att tillåta licensjakt på vargar. Men jag förstår inte alls hur lodjuret kan utgöra ett hot. Argumentet att andra rovdjur konkurrerar med vår möjlighet att jaga för nöjes skull är inte vettigt.

Måste galenskapen bli fullständig för att vi ska mandat att förändra den här världen till det bättre?

Publicerat i Djur och natur, Hållbar samhällsutveckling | Märkt , | Lämna en kommentar

Är överbefolkning vår tids stora problem?

Vi är många (människor) på den här planeten – fler än någonsin tidigare. Det är vi alla överens om. Antagligen är också de flesta överens om att människan i större grad än någonsin tidigare formar och påverkar den miljö hon lever och verkar i. Det är lätt att få föreställningen att vi är alldeles för många för vårt eget bästa i samband med debatter om klimathot och oljeresurser. Och kanske är det också så att vi uppnåt eller är påväg att uppnå en peak. Men är det ett problem i så fall? Finns här inte så det räcker till alla?

Kanske vill de här föreställningarna om att det ändå är kört helt enkelt få oss att hålla fast vid illusionen om att det inte går att leva på ett annat sätt eftersom det gynnar en liten, men ack så mäktig, del av vår befolkning. Om man googlar på energiförbrukning får man upp ett intressant diagram där man kan undersöka hur olika länder förbrukar olja per capita och göra jämförelser mellan olika länder. Att USA och Kanada tillsammans med länder som Bahrain toppar den här listan är antagligen inte speciellt förvånande. Att Sverige förbrukade nästan 2 ton mer per capita 2007 än grannlandet Danmark kanske däremot får dig att höja en smula på ögonbrynen. Kanske trodde du inte heller att vi konsumerar mer olja per invånare än t.ex Tyskland eller Italien. Det finns förstås orsaker till detta. Det kalla klimatet och långa transportsträckor gör att vi i högre grad är beroende av olja i Sverige än i många andra länder. Så med den förklaringen kanske vi kan luta oss tillbaka och fortsätta leva våra bekväma liv? Eller?

Problemet är inte att vi är för många på den här planeten inte heller att vi lever längre och friskare liv. Se Hans Roslings film om befolkningsökning så förstår du varför. Ser vi tillbaka på mänsklighetens historia är snarare befolkningstillväxten och längre liv en tillgång för vår vällevnad.  Ju fler vi är och desto mer vi samarbetar har historiskt sätt inneburit en evolution och utveckling av astronomiska mått. Jag hör ganska ofta ett argument till varför man inte engagerar sig i frågor som rör vår framtid, miljöfrågor och rättvisa och det är ett argument som inte på långa vägar håller. Det är resonemanget att ”ingen annan bryr sig så då gör inte jag det heller”. Tyvärr är det här en inställning som råder överallt och kanske framförallt bland eliten av makthavare i samhället där man har störst incitament att behålla skygglapparna på. LO presenterar idag en rapport där siffror får tala sitt tydliga språk vad gäller den här naiva inställningen. Så var snäll och anamma den inte du också – tillsammans kan vi ändra de här siffrorna – för vi är många som vill åt ett annat håll. I en rapport som Naturvårdsverket presenterade redan 2005 kan man t.ex läsa följande glädjande påstående:

En undersökning har visat att majoriteten av européerna (nästan två tredjedelar av dem som svarade) tycker att det är viktigare att värna om miljön än att upprätthålla konkurrenskraften.

Påståendet grundar sig på en undersökning som gjordes av EEA och som presenterades samma år. Så vi är många som brinner för de här frågorna på gräsrotsnivå och vi gör redan en stor skillnad för allas vår framtid. Vi brottas med svåra och utmanande frågor och vi stoppar inte huvudet i sanden och litar på att våra politiker kommer att lösa allt åt oss utan vi gör vad vi kan i våra egna små liv. En svår fråga är som sagt den om jordens resurser i vi når kanske satus quo för den materiella expansionen vid 9 miljarder människor eftersom jorden trots allt inte har obegränsade resurser. Men är det i sig i så fall ett problem?

Tillgångarna kanske blir knappa inom vår eller våra barns livstid, men så länge det finns mat åt alla och vi kan förvänta oss friska, långa liv så är det ju faktiskt inget problem. Problemet är snarare en rättvisefråga. En fråga om vilka rättigheter och vilket ansvar som följer med egenskapen ”att vara människa”. I Sverige och många andra väl utvecklade länder ser vi det som en rättighet, inte bara att leva långa, friska liv utan också att ohämmat kunna konsumera det vi har råd till.  Och det är väl här någonstans det skaver. Vad har vi råd till i en värld med 9 miljarder människor? Varsin bil? Lyxiga villor? Långa resor jorden runt? Kanske. Fast kanske ändå inte om vi vill ha en rättvis värld. I en rättvis värld får vi faktiskt lov att bidra med det vi kan, samsas och dela med oss om livet för dig, mig och alla andra jordmedborgare ska bli drägligt. Så problemet är inte ATT så många lever utan HUR så många lever.

Publicerat i Hållbar samhällsutveckling, Miljö | Märkt , , , , | Lämna en kommentar